Igen.

Om jag bara fick somna utan att behöva vakna. Varför kommer jag hit nu igen? Om det bara fick vara tyst och jag kunde få försvinna. Då kan du andas ut, och leva som om jag aldrig hade hänt dig. Vill inte ha livet när hela grunden är byggd på kemikalier. Inget är på riktigt längre och det är inte mig du är med, det är den kemiskt framställda versionen. Den som man orkar med. Alla utom jag.
Du vill påstå att du orkar men flyr när du får chansen, hur många år ska du kasta bort innan dimman lättar och du ser klart igen, vems är felet då? Du talar till mig med en bismak, det är inget jag håller emot dig, men du måste gå själv, jag orkar inte be dig.
Kom inte hem ikväll, stanna där du är. Jag vet att du skrattar nu, kommer inte ihåg sist det var på grund av mig, på riktigt.